0

Proppmätt efter en fantastisk middag tillsammans med andra stipendiater och representanter från Luleå kommun. Idag fick jag kommunens kulturstipendium. Mitt tacktal i kommunfullmäktige kunde ha varit bättre. Min röst var darrig av nervositet och jag kände mig stressad. Ville säga så mycket men det blev mest bara ostrukturerat prat. Kände viss förväntan att jag borde vara rolig men idag har jag haft en svajig dag med pappasorg. Då är det svårt att vara en skarp humorist om jag inte lägger ner en massa tid på förberedelse.

Så jag skriver nu istället:

Tack för att ni sett och uppmärksammat det jag gör. Det gläder och stärker mig i mitt arbete. Jag är rörd.