0

Spelade i Kiruna  igår med min nya tekniker, han sa att han frös av nervositet men jag tror snarare det beror på att han satt vid aulans luftintag. Han skötte sig exemplariskt men jag bluddrade på texten. Förbannade mig själv en aning tills jag bestämde mig för att dra lärdom av det hela istället för att gräma mig. Det är de små detaljerna som har betydelse. Rummet och vad jag gör och inte gör.

Nu laddar jag för konferencieruppdrag i två dagar för att sen ta på mig huvudskyddet igen. Har jag sagt att jag gillar mitt jobb med dess variationer?