En morgon syntes en tydlig blodådra vid axelpartiet. Förundrat såg jag på den och konstaterade att min träning gett resultat, nu syntes både biceps och ådror tydligt. Fast det sistnämnda var jag väl inte riktigt lika förtjust i. Hård som tusan var armen också. Vid lunchtid visade jag upp mig för en vän och hennes imponerade blick övergick strax till oro. Borde jag inte ringa vårdcentralen? De gav lugnande besked, hör av dig igen om det blir värre.
Trött efter en föreläsning kommer jag hem på kvällen. Sonen sover och min mamma får se min arm. Jag åker till jourcentralen, får remiss till akuten, ligger i en säng bakom en skärm och väntar på besked. Många klämmer och känner. Vad är detta? Blodpropp i en arm? Ovanligt isåfall. Till sist får jag svar. Jag är lite ovanlig, jag har en blodpropp, det visar sig att den sitter vid nyckelbenet. Män som styrketränar kan få där. Och så jag då.
Nu tar jag medicin i form av sprutor och piller. Är inte sjukskriven och har inte fått några restriktioner. Allt är som vanligt fast ändå inte. Jag drar mina egna slutsatser om varför jag fått en propp. Omskakad och tacksam över mitt liv fortsätter jag leva. Och konstaterar att ge spruta till sig själv är hundra gånger värre än att stå framför publik.
Diskussionen är stängd.