0

Igår hände det. Utan förvarning. Stående ovationer där några i publiken dessutom hoppade. Jag blev så rörd över det att ögonen vattnades. Ikväll spelar jag sista föreställningen och sen får Hopes monlog vila till våren då jag ska spela på andra orter. Det värker fortfarande lite i mina benhinnor av allt hoppande. En känsla som påminner om gårdagens lyckorus.