Jag bowlade igår och hade hårt motstånd. Så hårt att jag insåg att det inte ens går att jämföra sig med honom. Hans lägsta nivå var extremt hög, koncentrationen perfekt och nästan varje slag exakt likadant. Gång på gång. Själv provade jag olika avstånd, placeringar på golvet och sätt att släppa klotet på. Ibland gick det bra, ibland käpprätt i rännan. Jag har inte hittat mitt vinnande koncept på bowlingbanan. Kommer kanske aldrig att göra det heller pga att jag inte orkar lägga ner den tid det kommer att krävas av mig. Om jag skulle hitta mitt sätt att få ner alla käglor är jag rätt säker på att jag skulle leta efter varianter för att kunna fortsätta tycka det var kul.
Det slår mig att jag nästan aldrig har lockats av att göra exakt likadant när jag hittat något som gett mig mycket poäng. Vad än jag gör. Det är en utmaning för mig att spela samma pjäs om och om igen. Jag lessnar till sist och vill ta paus trots uppskattning eller publiksuccé. När jag skräddarsyr program återanvänder jag rollfigurer och texter men blandar, lägger till, tar bort eller gör något nytt så att varje spelning aldrig blir exakt som någon annan. När jag bläddrar i min almanacka så finns där ingen återkommande rutin mer än skjutsning och lämning av sonen till skolan samt att se till att äta och sova. Min vardag är en vardag som är föränderlig och jag väljer vad jag lägger ner min tid och kreativitet på. Det är inte på matlagning kan jag konstatera. Och uppenbarligen inte heller på bowling. Det syns på resultatet.
Diskussionen är stängd.