-”Åååå kan inte du hämta tidningen?” säger jag till min vän som hälsar på från Stockholm. Jag har just vaknat efter en tupplur. Är så trött efter att ha arbetat intensivt i flera veckor och inte haft hellediga dagar på länge. Det är skönt att hon hälsar på, att få dela vardagen, den trötta och oglamourösa. Sitta uppe på kvällarna och ha långa samtal, skratta och gråta tillsammans. Skönt att be henne hämta tidningen och medan jag går omkring i raggsockar. Jag hör hur hon skriker till utanför dörren och jag hinner tänka att jag skulle ha gått själv eftersom jag vet hur halt det är och hur skuttig hon kan vara. Hon kommer in i hallen, blöt, blåslagen och stönandes. Kanske måste vi åka in till akuten för hon har slagit skallen. Kanske. Men vi konstaterar att det inte blivit något hål i huvudet och inget blod. Hon kan prata och himlar inte med ögonen.
-”Jävla Luleå!” utbrister hon. Jag skrattar högt av lättnad och av vardagens komik. Imorgon hämtar jag tidningen.
Diskussionen är stängd.