Myslördag. Sonen leker med en kompis i sitt rum. Själv sitter jag med en kaffekopp vid köksbordet, oduschad och trött i kroppen. Har tänt ljus och bestämmer mig för att imorgon blir det att handla mat inför veckan och byta däck på bilen. Inte idag. Spelar ”Evigt ung” ikväll igen. Jag börjar få ett hum om hur mycket människor som sett föreställningen. Nästan 6 000 biljetter är sålda i nuläget. Ringer jag ett jobbsamtal, handlar på en bensinmack eller väntar i en kö så får jag höra någon berätta att de sett pjäsen och skrattat gott. Det är kul att höra.
Jag har jobbat bra i veckan, därav tröttheten i kroppen. På dagarna har jag planerat för kommande arbeten. Ringt, räknat, fixat, funderat och skrivit. Suttit vid datorn och varit modig. Skrivit saker som kan vara tuffa att höra. Kommit på hur rollfigurer ska se ut. Pessimisten ska fotas i Domkyrkan som utbränd Lucia. Resultatet visas om drygt en månad då Pessimistens årskalender kommer ut till försäljning. Jag har tänkt mycket på Hope – min nya rollfigur. Hon är hoppet som finns i oss alla och hon ska få en egen monolog framöver. På Luleå kommuns Regnbågsdag visar hon sig för första gången. Men innan dess hinner jag spela några föreställningar till med silikon under ögonen och gråhårig peruk. Mycket i mitt liv handlar uppenbarligen om framtiden just nu, både på och utanför scenen.
Diskussionen är stängd.