Fick ett mail från en man som gick kursen i Svalöv samtidigt som mig. Jag regisserade honom och såhär i efterhand berättade han att det vi filmade varit en av kursens ”big moment”. Stort att läsa. Hans repliker sas en gång i tiden av mig. I verkligheten.
Jag tvekade först inför att iscensätta, regissera och spela in något som fortfarande påverkar mig. Blir det terapi? Kommer jag att kunna titta på det här sen? Hålla distans? Kunna vara professionell? Jo, det kunde jag och jag är stolt över resultatet när jag ser skådespelarnas agerande och mitt regiarbete. Jag konstaterar att verkligheten är min största inspirationskälla i mitt kreativa skapande. Allt jag upplever, hör och möter kan användas på scen, både det goda och det onda. Blandas med en aning fiktion, sättas i annan situation eller person. För att synliggöra, ge perspektiv och beröra. Påverka och i bästa fall förändra. Till det bättre.
Diskussionen är stängd.