Kursveckan i Svalöv är över. Jag var omtumlad, berörd, sorgsen och glad när jag åkte därifrån. Över alla möten, övningar, iscensatta känslor och relationer. Blandningen mellan fiktion och verklighet. Vad finns det för drivkrafter bakom ett agerande? Spelade framför kameran en hel del men den stora upptäckten var att jag stortrivdes i rollen som regissör. Att få andra att illustrera verkligheten på film. Hitta metoder för att få gestaltningen att fungera. Så utmanande, stimulerande och kreativt!
Nu sitter jag i min kompis kök i Stockholm. Vi har känt varandra länge, vi träffades när vi var 20 år, gick skola ihop och drömde om att bli skådisar. Sen dess har vi aldrig tappat kontakten. Skulle vilja frysa tiden några dagar. Stanna här lite längre. Barnen leker och de lyssnar på Eric Saade. Han vrålar att han ska bli populär. Tja, det kan man också ha som drivkraft tänker jag och undrar hur länge man kan drivas av den viljan. Nu dags för kaffe!
Diskussionen är stängd.