Sista publika uppträdandet idag på ett tag. Jag vet att jag kommer att få applådabstinens. Att jag kommer ha en viss tomhet i kroppen. Sakna att få stå i rampljuset samtidigt som jag kommer att njuta av vila och återhämtning. Av att inte behöva leverera.
Läste någonstans att rastlösheten man kan känna när man blir ledig har med stresshormoner att göra. Att man ska vänta ut den där oron så kommer till sist lugnet. Jag vet. Och jag vet också att jag mår bra av att i perioder få prestera, stundtals vara lat och då och då få förkovra mig. Min sommar kommer att innehålla dagar i vågrätt läge på en strand, kurs i Skåne, några sånglektioner och manusläsning. Sovmornar, kärlek och fräknar. Mina närmaste har lovat att applådera, spontant och på befallning, när jag tycks behöva det. Skönt att veta. Det gör mig genast lugnare.
Diskussionen är stängd.