0

Det våras. Det blir mildare. Ljusare. Jag betraktar, tänker och känner. Dricker åtta koppar kaffe vid köksbordet och pratar oavbrutet. Det förflutna, nuet och framtiden hör ihop. Jag ser att saker går igen, att jag glömmer på gott och ont, att jag ibland tappar fotfästet men aldrig tappat mig själv.

Jag drar vissa slutsatser. Alla goda krafter hänger ihop. Jag har fantastiska vänner. Det är konstigt att magen inte havererar av allt koffein. Allt går inte att förstå.