Förra gången var jag stundtals förbannad under lektionen. Gillade inte låten och det var svårt att hitta andningen, lugnet och känslan. ”Killing me softly”. Skitlåt.
Lördag och lektion igen, samma låt. Nytt försök. Min sångcoach undrar om jag hör skillnaden efter att jag provat första raderna några gånger. Nä, jag hör inte – jag känner och tänker annorlunda. Känner glädje och tänker värme. Är här och nu. Jag är i mig själv, springer inte bredvid. Så skönt. Mitt inre jublar, jag tror på mig. Och det är inte hybris utan det är sunt självförtroende och självkänsla som är tillbaka efter en tid av tvivel.
Några timmar senare lyssnar jag på inspelningen. Jag hör skörhet, styrka och nyförvärvat mod. Skitlåten blev något annat för att jag är en annan.
Diskussionen är stängd.