Jag skrev att jag sökte ”modiga och nyfikna”. Det var luddigt formulerat. Vad sökte jag egentligen? Modiga och nyfikna husdjur? Barn? Idéer? Eller mitt egna modiga och nyfikna jag?
Jag var uppspelt och pigg efteråt av företagarminglet. Hade med mig några värdefulla visitkort när jag sen traskade in på ”Lillan” för att förbereda mig för dagens lunchspelning av ”Bakom rollen”. NSD ringde när jag satt i logen och sa att de skulle komma och recensera.
-”Härligt, men ta bilder efteråt, när jag gör mitt extramaterial.” Medan publiken gick in påminde jag mig själv om varför jag spelar den här föreställningen. Jag vill berätta något för er. För just er. Och jag vill er inget illa.
Sen gick jag in. Jag såg att de satt där. Hans föräldrar. Jag känner de inte men jag har hört att de sett mig spela tidigare. Publiken var med, spelningen svängde. Det blev handpåläggning efteråt. Det är ett gott tecken. Alla funktionella vuxna applåderar när en föreställning är slut, det hör till fin tradition enligt seder och bruk men om folk efteråt tar i en, då är de extra berörda. Jag fick handpåläggning av okända och plötsligt stod de framför mig. Han liknar sin pappa. Såhär kommer han att se ut när han blir gammal.
-”Hej, vad kul, det känns som om jag känner er lite.” Sen sa jag det viktigaste.
-”Jag är ju väldigt kär i er son.” Lika bra att vara ärlig och inte hymla om saken.
Jag lär få en recension både av en journalist och också av ett par föräldrar. Den ena bedömningen kan jag läsa i tidningen imorgon om den andra får jag kanske höra någon gång. Hursomhelst, jag ångrar inget jag gjort idag, jag har varit både modig och nyfiken.
Diskussionen är stängd.