Lördagkväll. Eller natt. Det är egentligen söndag nu. Sonen sover. Imorgon, eller idag ska han ha kalas. Mitt hjärta.
Jag bläddrar i diktböcker, läser och lägger små minneslappar mellan sidorna. Skriver upp idéer och infallsvinklar på hur Pessimisten kan använda prosan. Det ska bli ett lunchprogram. Hittar vackra, sorgliga, underfundiga och kärleksfulla texter. Här är en personlig favorit av Wislawa Szymborska. Hon får avsluta min kväll. God natt!
Till hjärtat en söndag
Tack ska du ha, mitt hjärta att du inte sölar, att du raskar på, utan smicker, utan belöning, av bara medfödd flit.
Sjuttio gånger i minuten gör du rätt för dig. Varje sammandragning är som att stöta ut en båt på vida havet för en världsomsegling.
Tack ska du ha, mitt hjärta, att du gång på gång tar mig ut ur allmänheten, gör mig enskild även i sömnen.
Du ser till att jag vaknar i flygande fläng, till ett utan och innan som inga vingar behöver.
Tack ska du ha, mitt hjärta, att jag är vaken nu igen och att det på en söndag under mina revben pågår vanlig rusningstid.
Wislawa Szymborska
Diskussionen är stängd.