Snart nytt år. Jag summerar 2010 och konstaterar att det hänt mycket. På alla fronter. Mycket av det jag önskade mig för ett år sedan har slagit in. Önskat låter passivt, jag har inte direkt suttit och rullat tummarna och bara önskat. Jag har jobbat för att få det jag velat ha. Det blev en ny monolog som fick fin kritik och publik, hjärtesorgen efter en relation med en man gick över och jag startade eget. Det sistnämnda är det modigaste jag gjort i år!
Sen kom det också några överraskningar under året. Livets tillfälligheter och nycker. I februari träffade jag en vän från förr, efter 12 år hamnade vi på samma plats i Östersund, nu tappar vi inte kontakten igen. I maj står jag i en provhytt i Sundsvall när det ringer på mobilen. ”Du har fått Luleå kommuns jämställdhetsstipendium av en enig kommitté”. Sonen och jag reste utomlands för pengarna, inte ett öre blev över och jag ångrar det inte. Min mormor kom plötsligt ihåg hur man stickade och avslutade arbetet med ett par sockor. Sen dog hon. Begravningen var fin och mormors vävda trasmattor finns i scenografin till ”Bakom rollen”. En i min närhet fick ett sjukdomsbesked som gjort att livet känns skört och stort. Jag står bredvid och berörs. Vill beröras. Sonen har tappat fyra tänder och lärt sig simma. Jag har pussat på en man. Lågt räknat. Fått en egen hemsida, utmärkelse och ett kulturstipendium. Jag har lagt om kosten och börjat träna mer jämfört med fjolåret.
Summa summarum så har 2010 varit ett gott år för mig. Nu börjar jag göra nya planer, önskningar och mål för kommande år. Bara av att jag tänker på vart jag vill så har jag kommit en bit på vägen. Jag tror på det. Och jag tror även att jag under 2011 kommer att möta lycka och svärta som jag inte kan förutse. Som livet är.
Diskussionen är stängd.