Han berättade om sitt jobb på begravningsbyrån. Döden och livet, hand i hand. Hur gråt kan klinga av och bli till skratt. Hur hemligheter kan komma upp. Hur arbetet består av värme, uppskattning, medkänsla, livsöden och berättelser. En massa logistik, juridik och beslut. Jag lyssnade, ställde frågor, antecknade, berördes, tackade och gick ut genom dörren. Jag ska skriva ett program till en förbundskongress för privata begravningsbyråer.
Om jag dör nu, hur lycklig är jag då? Behöver jag göra något innan det är försent?
Jag tänker inte stressa men inte heller vänta på livet. Det som står i programbladet till ”Bakom rollen” gäller fortfarande för mig: ”I framtiden vill jag fortsätta leva, älska och känna. Vara kreativ. Bli mognare, klokare och kanske lite mer ödmjuk. Bli en glad pensionär, dö lycklig och bli saknad.”
Jag tycker jag jobbar på rätt bra med ovanstående och en del i arbetet är att jag nu ska göra popcorn och se film med sonen.
Ha en fin helg!
Diskussionen är stängd.