På förmiddagen bytte jag om på en toalett på Pite Havsbad till Pessimisten. Konferens om salutogen design och äldreboende. Jag vet vad det är. Pessimisten är emot det. Det kan öka arbetsglädjen och trivesln bland de äldre.
– ”Äldreboende ska istället förknippas med dålig mat, seghet och understimulans. Det tycker jag låter härligt!” Sa hon.
Sen tillbaka till Luleå och spela utbildningsteater med Teater Scratch. Tema ledarskap. För chefsaspiranter. Tre timmar och i sista scenen händer det som ibland händer. Känslorna kommer av sig själv. Jag spelar chef och ska prata med en medarbetare som har alkoholproblem. När jag ser hur dåligt han mår blir jag så berörd att det vattnas i ögonen av empati. Utan förvarning – tjusningen med improvisation.
”Du har jobbat här länge, är en bra medarbetare men det är noll tolerans kring alkohol. Det får inte upprepas. Jag ringer kommunhälsan. Idag.”
Känslan sitter i ett tag, är omrörd. Kanske lite extra för att jag är trött. Hämtar sonen och så åker vi till våra underbara vänner, vårt andra hem och äter middag. Slänger käft och svär. Och varenda gång påminner barnen oss om att vi inte får göra det sistnämnda. Vem uppfostrar vem?
Diskussionen är stängd.